Jag visste inte exakt vad som behövdes göras när jag träffade Jesper första gången, utan ville höra hans tankar kring min ”mammamage” och få ett utlåtande från en expert. När jag kom till kliniken fick jag först berätta lite om vad jag hade för egna funderingar och om vad jag hoppades på för resultat. Jesper lyssnade noga på det jag sa och gjorde sen en undersökning.
Han berättade, efter lite klämmande och kännande, att jag hade fått både navelbråck och en klassisk muskeldelning (diastas) efter den senaste graviditeten. För få en fin och stark mage behövde naveln opereras, en ny skapas, musklerna sys ihop och överskottshud opereras bort. Jesper tog ett par förebilder, gick igenom exakt vad operationen skulle innebära, konvalescens och kostnader. Vi pratade om risker och eventuella komplikationer och därefter fick jag träffa en sjuksyster som tog tester och bokade in en tid för operation.
Det mest omfattande ingreppet
Förhoppningen var alltså att jag efter ingreppet skulle få en stark mage igen och slippa diastas, bråck och en ond trött svank. Att ärret skulle hamna lägre och bli slätt, att hela magen skulle bli lite finare och att jag skulle få tillbaka min korsett.
Äntligen var det dags! Jag checkade in på kliniken i Storängsbotten i en egen mysig liten sal. Skrubbad från topp till tå med pre-operations-tvättmedel, både på kvällen och morgonen, så kände jag mig lite som en tvättsvamp (torr sådan) vid ankomsten. Omgiven av en omtänksam, professionell vårdpersonal fick jag kliva i en varm rock och blev fotograferad och målad på med spritpenna av Jesper. Han förklarade i detalj vad han skulle göra en stund senare och det kändes tryggt, men oj vad nervös jag var. Full bukplastik är ju ett av de mest omfattande ingreppen de gör på Akademikliniken.
När jag vaknade upp mådde jag under omständigheterna helt okej. Jag fick på mig en tjusig morsmorskorsett, med en liten broderad blomma, som skulle vara på dygnet runt. Själva magen kändes avdomnad, svullen och rejält öm. Jag var lite yr och trött, men jag fick vara uppe och gå med små myrsteg. Det stramade ganska bra kan jag lova, men jag blev bortskämd av personalen med lyxig mat och kunde nonstop kolla på Netflix.
Väl hemma igen hade jag fortfarande dränaget kvar i magen och det var ju lite småläbbigt att fixa med (skulle tömmas en gång per dygn). Hade ganska dålig aptit och var inte alls sugen på något, förutom gröna vindruvor. Jag drack massor med vatten, åt blåbärssoppa och en hel del katrinplommon för att få igång magen. Kanske min obefintliga aptit berodde på gördeln för den satt ordentligt tight och stramade hårt över magen.
De första dagarna vilade jag mest. Hade ingen feber, men kroppen var lite stressad och jag kände mig varm. Tassade runt för att få fart på systemet, men orkade inte ta några promenader utomhus. Jag tog ett helt gäng med medicin varje dag – Alvedon, lite starkare värktabletter vid behov, penicillin och blodförtunnande sprutor som jag tog själv i låret. Jag fick vara lite sjuksyster åt mig själv, så det gällde att ha is i magen och inte vara för rädd för blod, sårvätska och sprutor.
